Ångest

Fyyyyyyyyy fan.

Ångest.

onispirerat

EPn blev en singel och måste produceras massor, men råmatrealet vi spelat in blir guld.
tror vi spelade in runt tjugo timmar.. Visserligen blir det bara fem minuters musik, men ack så vackert det blir. Nästan lika vackert som bröllopet va. Nästan. Och mer dissonant.

Och i övrigt är jag ful(l) av kärlek. Och stress. Och kärlek. Fan va jag gillar prinsessor och prinsar. det är nästan lite fånigt. Men jag tyckte det va fint.

och fotboll är fint.
FOTBOLL!! Det är sjukt hur mycket jag gillar den sporten vart annat år. EM VM. Allsvenskan går bort. Amatörer är de.

Och jobb är stilla. Och jag har ingen aning om vad jag gör. Och tekniken fukkar upp sig. Och jag är noob. Men det är roligt.

Snart ska jag ta en öl. Sen ska jag sova. Sen mer semester. Yay!

Gargamel va oinspirerad jag är.

Förbannat

Sen är ju frågan hur sent/tidigt på dygnet som räknas..
Jag tror jag går efter magkänsla. Det är torsdag nu.
Stämningsmusik http://www.youtube.com/watch?v=LKHfSHCduFA

Så. Jag sitter på jobbet och vandrar mellan lycka och ilska. Med mantrat "bara fem veckor kvar" rullandes i huvudet. Åter igen är folk som bor på hotell ytterst dumma i huvudet. Helt sjukt. Men jag ska inte gnälla över dem. Jag vet att jag alltid gnäller över gäster, chefer, kolleger. Men det är det slut på nu. Jag ska bara prata om viktiga saker. Som att jag har fem veckor kvar. Helgen är som vanligt fullpackad med aktiviteter som jag inte tänker berätta om för då kan jag lika gärna sluta blogga och bara skriva statusrader. Iofs skulle det bli mycket fler inlägg, men va fan är kvantitet värt?

Jag och Darth P ska dra igång en EP om ett par veckor. Det kommer bli fedt. Vi ska försöka boka in oss i Higgins 2. får se om brush går med på det. Det tycker jag han ska göra. FANEMIG. Just nu är det väldigt elektronikinsirerat. Min vackraste Nintendo DS + Korg DS-10 + Korg Kaossilator + Roland JV-30 kommer sätta prägel. Samt våra konstant skiftande liv. Det vankas musik av episka mått.

Jag tänkte idag.
Tänkte på vart jag är på väg. Visserligen va jag då på väg till jobbet. Men efter det? Vart kommer allt det här föra mig? Vilken framtid väntar. Jag hoppas, som alla andra, på framgång och lycka. Men vad är framgång och lycka för mig? Är det verkligen att kunna leva på musiken? Eller vill jag bara göra ett avtryck. Egentligen skiter jag i hur mycket jag tjänar, bara folk hör mig. Upplever mig. Det är inte ett bra förhållande till livet. Mitt konstanta bekräftelsebehov, men så är det. Jag har det. Jag behöver vara universums mitt ibland. Allt mer sällan nu, men behovet finns där. Psykoterapeuten säger att det inte är bra. Jag håller med. Det är inte bra att var som jag var. Att ha toppar och dalar. Att en dag vara kung universum, för att timmar efter vara en silverfisk. Så är det inte längre. Jag är mer stabil. Men jag saknar topparna. Att käna sig odödlig. Att känna att alla andra vill vara mig. Att alla vill vara med mig. Inte för att det va så, men det kändes så. Det är borta nu. Så även i framtiden. Jag tror att jag förbereder mig på att bli normal vuxen. En vuxen med normalt jobb, normal relation och normalt liv. (normalt!? Vafan!?)

Jag växer upp. Omprioriterar. Jag ser mig själv på en altan med en kaffe i gryningssolen. Dagg i gräset och fåglar under en buske. Jag ser familj. Vill jag ha familj? Kan jag ha familj? Helvete. Nu börjar jag känna press för att min framtidsvision är omöjlig. Bara det här med att sluta röka ger lätt ångest. Kanske ska sjuta upp framtiden tio år..

Bla bla bla bla. Massa tjat om ingenting. Men text blev det. Text att läsa och bekymra sig över.

Dystert.

Helvetes jävla ångest. Den slog som en meteorit när jag av någon outgrundlig anledning ville lyssna på eloker.. Fan va bra det va. Fan va tomt det är. Som ett hål nästan. Ett tomt svart hål. Ingen musik jag gör nu går upp mot momentumm. Det är sanslöst. Och inget vad finns kvar? En myspace (http://myspace.com/theeloisekerr) som skriker död med vänlig röst. En blogg (http://flamesandfury.blogspot.com) som viskar missär. Allt är stagnerat och slut.

Och lite muntrare.

Jag repade med nya bandet idag. Det va kanske 30 grader varmt med en luftfuktighet på 75%. Jag bidrog med hälften av den. Fyfan. Varför måste jag svettas så kopiöst när jag spelar? Hursom kommer söndag bli kickass. Det känns väl lite bra. Men jag söker efter det där egna. 2010talets punk. Jag jobbar med det elektroniska, men det ger som inget. Lyssnade på förprogramerad demo här om dagen och upptäckte att jag är amatör. Inte ens glad amatör. Bara amatör. Det blev inte muntrare.

Och som avslutnig ska jag uppdatera bloggen varje lördag, måndag och torsdag. Jag tror det kommer bli bra.

Glad helg. Glad helg.

Nejmenommanskulletaochkanskestyrauppsiglite

Eller..
Jag arbetar på det. Försöker få igång skrivandet igen. Kanske ska sätta en uppdateringsfrekvens för migsjälv. Minst ett inlägg i veckan. Även om det bara är mor som läser. Kanske kanhända att bloggen sparas tills jag blir superstjärna. Då kanske det kommer folk. Hursom håller livet på att vända. Jag liksom gör 180 grader. Jag ska sluta på jobbet. Jag haar bytt instrument. Jag har inte längre det fantastiska Eloise Kerr. Jag ska dra igång med Darth P. undrar om han vill göra video till min korgmusik..

Hmm.. Ska nog skicka ett par låtar och se om han orkar klippa lite..

God fortsättning.

ah. Länge sedan nu.

Så.
Vad händer? Samma som alltid. Livet är stagnerande. Men det gör inget. Jag gillar bekvämlighet. Nyhet är väl min nya medecin som fick mig att försova mig. En timme. Och håller mig måttligt trött. Men glad överlag.
Musiken går frammåt. Jag skriver världens bästa låt. Den kommer bli kickass. Jobbet som jag desperat vill sluta på är kvar. Jag får varken sparken eller tummen ur.
Politiken ligger i lä. Jag vet inte ens hur man ska gå tillväga för att bli en sån som folk lyssnar på. Men det kanske ger med sig med tiden.

Men saken verkar röra sig lite iallafall. Lite, sakta, säkert. Det kommer bli ett kickass nytt årtionde. Jag vet det i benen.