Ny mördare.

Av tid alltså.
Defying Gravity. Efter första tio minuterna är jag hooked.
Rymden.
Det är vackert.

Dagen som förändrar resten av mitt liv.

Inleddes med att hjälpa med väskor.
Och ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal som väckte hela min underliggande ångest. Sömn försvann. Sommnade vid ett. En timmas samtal med Modern hjälpte. Jag har nu insett att säkerheten inte är värd ett skit. Jag ska bort här ifrån. Det började som en lyckad dag. Jag kände mig nöjd, det avslutades som helvetet. Jag ger nu upp. Jag klarar inte en månad till på dethär stället.

Vet.

Vad vet någon?
Vad vet jag?
Vem är du?

Men å andra sidan.

Så. Hur dödar man tid som inte vill dö?
Jodu.

Top tre.

1. Black Books
2. Better Of Ted
3. ThunderCats

http://www.ninjavideo.net/

Förnimmelsen.

Nisque känner sig förvirrad, förlorad. Som en svärm mygg som skingras då en bil kör rakt igenom den. Ett par går förlorade för alltid, några försvinner i bakdraget men för de andra ser den ut precis som innan. Ingen ser skillanden. Men den känns likväl ändå.

Vem är jag?

Nisque är ett moln, en tanke, en ide.. En filosofi som väntar, grubblar och tar form.. En smak man nästan minns från barndomen, som väntar, vilar, växer. En förnimmelse som går förlorad så fort man vet vad den är. Nisque är abstrakt, diffus, kaleidoskopisk.

Det sjunger i mitt huvud.

Two timing touch and broken bones.
Inte på det bra sättet.

Världsrymden anfaller dunderklumpen.

Och jag står i mitten.
Det roligaste i mitt liv nu är att jag iallafall kommer bli förvånad över vad som händer. Jag har nämligen ingen aning om vad morgondagen har att erbjuda. Kaos. Det är ett kaos. Ett roligt och spännande kaos, fyllt av överaskningar och missär.
Och jag vet inte om "Välkommen" är rätt. Kanske ett "Förlåt" sitter bättre.

Tinght is a night.

Det är fredag morgon. Igr kom jag hem glad i hågen. Full. Nu är jag lugn. Bakfull. Det är länge sedan jag mådde såhär. Med såhär menar jag inte dåligt, utan bra. Jag känner mig tillfreds. Det är roligt.

Ingen Rubrik. Ingne titel.

Så natt.
Så kallt.
Varför ska det vara så svårt?

Så Farväl.

Om du någonsin läser igen. Farväl.

Mer Musik.

Id rather dance Id rather Dance than talk with you.

Det är lustigt. Jag gillar inte Danslåtar, men älskar låtar som handlar om dans.

Mera nätter

Så. Nu har jag vait här sex timmar.
Jag är trött. Tröttare än jag brukar. Såklart. Dagen idag har varit skum. Igår hade jag sällskap på småtimmarna av en ny god vän. Densamma kom och besökte idag. det känns kul att få visa upp vart jag jobbar. Framför allt för att det är en så stor del av vem jag är. I övrigt va det stressit idag. Jag kom hit kvart i åtta, blev kissnödig kvart över åtta, fick kissa elva. Välkommen in i mitt hemliga liv. Inte för att någon annan än du läser här.

I stillheten, i istiden.

Som om natten inte var nog. Tiden flyter, om än långsamt. Jag har inget kvar att ge. Jag har inget kvar att få. Jag har inget kvar att ta. Flyttfåglar lämnar oss på hösten. Det sorliga är att det är flyttfåglarna som behövs. Visst, kråkor är mäktiga, men grå. All färg kommer försvinna i en supernova. Hösten rullar in. Mörkret kommer. Vintern kommer. Färger försvinner. Augusti. Skitmånad.
Ibland önskar jag att jag hade en pensel. En pensel som kunde färgsätta allt runt omkring mig.
Ibland önskar jag att jag hade en fjärrkontroll. En fjärrkontroll som lät mig pausa, spola tillbaka, spola förbi.
Ibland önskar jag att jag hade ett suddigummi. Ett sudd som lät mig radera. Radera de dåliga sidorna i mig.
Ibland önskar jag att jag hade en regissör. En regissör som dirigerade och bestämde över allt jag gör, så jag slipper ta ansvar.
Jag hatar ansvar. Och Miss Li.

Miss Li

Förövrigt hatar jag Miss Li.

Musiken

De senaste månaderna har jag fastnat för två skivor som går om och om igen. Av någon anledning är det debutskivor som tilltalar mig mest. Det känns som att bandet är det de vill vara. De gör vad de känner är rätt. Jag önskar att min första fullängdare blir lika klassiska som dessa två.
Den första är The Killers debut "Hot Fuzz" och den andra är den svenska duon Detektivbyråns första fullängdare "Wermland"

En fallande, en stigande.

Det är konstigt att när man inser hur livet kommer vara så finns det inget man orkar göra åt saken. Nu sitter jag och funderar på hur framtiden kommer se ut. Om jag har någon. Ibland önskar jag att tidsmaskinen kunde uppfinnas så att jag kan ta mig en titt och bli lugn. Jag önskar att jag kunde få en hint om hur allt slutar. Bara så att jag vet att jag inte slösar bort all min tid. Om det nu är rätt spår jag är inne på så kanske jag kan känna lugn. Men om det är fel.. Då vet jag inte vad jag ska göra..

Just nu så känns det som att jag simmar i sirap. Allt är klibbigt och sött. Jag känner mig smutsig. Det spelar ingen roll hur mycket jag duschar. Men men.

Det är sjukt.

Som om allt jag har inom mig omsluts av en stålvajer som sakta dras åt hårdare och hårdare.

Så igen.

Det märkligaste med denhär så kallade bloggen är att jag inte väntar mig att någon ska få reda på den.
Nu är det natt och jag .. arbetar.. eller vad det nu kallas. Jag byter min tid och nattliga sömn för en obetydande summa pengar. Natten är ljummen och här är det varmt. Jag väntar på att tiden ska gå så att jag kan få lämna den här lokalen och söka mig hemåt till en tom obäddad säng. Det som sedan händer är upp till slumpen.

För ett par veckor sedan skulle det nog varit annorlunda. Kanske. Men nu.. Jag vet inte.