Arbetsmakt.

Hur kommer det sig att gästerna värkar helt ovetande om det rådande rökförbutet?
Hur kommer det sig att gästerna blir helt förbluffade när man anger att den enda platsen de kan röka på är utomhus?
Jag förstår mig inte på dagens vuxna.
Jag förstår mig inte på dem.

En herre i baren sa åt mig att det är upp till mig och min generation att ta hand om övervakningssamhället, innan det går för långt. Jag svarade att det va han och hans generation som skapade det. Sen blev han tyst. Han är en arketyp. Han, och många fler, som röstat fram den nu sittande regeringen, skapat samhället och nu tycker att det är förjävligt. Han, och många fler, vill att vi, den kommande generationen ska lösa den skit de satt oss i. Jag vill inte känna att framtiden är mitt ansvar. Jag vill inte känna att när jag väl kommer upp i ansenlig ålder måste ta hand om alla problem som de före mig lämnat.
Jag vill känna mig trygg. Fan. Det värkar som om det är dags för mig att engagera mig i politiken så att mina barn inte tvingas till samma sak. Politik är djävulen. Inget gott verkar komma från den. Bara meningskiljaktgiheter. Jag brukar debatera med olika människor för att öva. Hitta på ett helt igenom korkat argument och köra på det. Det fungerar. Jag har gåvan att göra mig förstådd. Men inte viljan. "Varför ska jag?" brukar jag ofta fundera. Jag ser ingen framtid och därför bryr jag mig inte om den. Kanske måste jag bli kvitt min sjukdom först. Och sedan ta hand om de kommande generationerna. Kanske.

Shine the shiny light.

Jag tycker att det är underligt hur pass stor skillnad det är på mitt humör.
Men men. Inget att grubbla över. Tack vara medecin grubblas det otroligt lite. Det är bra. Höst är lika med serier. Just nu följs:

• Californication
• Psych
• The Office
• It's Always Sunny In Philadelphia
• Pusching Daisies
• Defying Gravity
• X-Files
• The Big Bang Theory
• Idol 2009
• Roast På Berns
• Little Brittain USA
• Färjan 3
• Merlin

Med reservation för uppdateringar.

Trong thời điểm

Så.
Tiden går. Om än lugnt och långsamt. Men den går. Målnen har en silverkant och jag vet att framtiden är ljus. Och ljud. Jag börjar komma igång med mina sidoprojekt. Utöver Eloise Kerr så kommer jag och Darth P spela. Det kommer bli audio/video på nya höjder. Framtiden kommer. kommer ta er med storm.

Söndag är bäst.

Jag är dåligt sällskap på fest nykter.
Det är ganska roligt tycker jag. Förmågan att få folk att vilja fly fältet är gudagiven. Gudomlig. Att få någon gå från treligt intresserad till lätt ångestdrabbat panikslagen är nog något av det roligaste man kan göra.

Jo. Passa på att kika in på http://flamesandfury.blogspot.com och se vad en av mina idoler skriver.

Kickasskväll - Check.

En kväll fylld av glädje, kärlek och självförakt. Samt en urusel scentekniker som va helt jävla okompetent och borde få sparken. Men men.
Dessverre jobbar jag och missar den tredje delen på vad som skulle kunna betraktas som världens kanske mäst kärleksfulla dag.
Del ett va vänners bröllposfest. Jag insåg ganska snart att jag inte klarar av sådana tillställningar nykter. Fan. Så jag rullade snabbt vidare till gigget. Kärlek delades ut till höger och vänster. SMS som gjorde mig varm. Och en förfrågan om jag ville spela bas i ett tämligen nyformat band. Jag tackar ja och ser med spänning fram emot gryymt trevliga gig där också. Efter spelning va det rusa till jobbet. Blev väkt på centralen av någon ungdom som hadde lite av ett självbehärskningsproblem. Hennes vännina hade det inte och killen som hängde med dem misslyckades fatalt med att få ragg. Han sover nu förmodligen ensam, alternativt grunkar han till tonerna av My Chemical Romance. HA!

Nya EP.n är klar. Den är också fet som fan. Jag är i och för sig den enda som hört den ännu. Men men. Det blir vackert. Och så har jag bara 13,5 timmar kvar att jobba denhär veckan. Sen ledig. Jag ska nog försöka städa. Och tvätta. Och sova.
Sömn är något jag saknar just nu. Det går som inte. Sommnar i regel runt ett och vaknar vid fyra. Helvete. Men det går att jobba ändå.

Framtidsplaner

Saker att göra.

• Sluta röka.
• Sluta dricka.
• Börja plugga.
• Flytta.
• Sluta jaga kärlek.
• Byta jobb.

Nattbuss

Det värsta med nattbussen är att den är full med folk som lämnat krogen. Att man alltid måste stå ut med höga jubel och ölsånger. En trött chaufför som har dragit det korta strået. Folk vimlar och spyr. Man är trött. Allt jag ville va att åka hem, äta glass och sova ett par timmar, men nej. Nattbuss. Om man ändå bodde lite närmre. Nu hinner man både somna och vakna innan bussen anlänt till stationen.
Och sällskap. Det enda bra med nattbuss är att man kan ha tur och umgås med någon trevlig person. Det kanske är en fördel. Men när man känner sig som att livet dragits som en matta under ens fötter kan man inte njuta i det heller.
Nattbuss.
Den förbannade nattbussen. Endast värd att åka om man är redigt full. Men det blir man inte längre. Jag blir inte full. Och nattbussen kommer vara en pest och en pina. Nu och för alltid.