Arbetsmakt.

Hur kommer det sig att gästerna värkar helt ovetande om det rådande rökförbutet?
Hur kommer det sig att gästerna blir helt förbluffade när man anger att den enda platsen de kan röka på är utomhus?
Jag förstår mig inte på dagens vuxna.
Jag förstår mig inte på dem.

En herre i baren sa åt mig att det är upp till mig och min generation att ta hand om övervakningssamhället, innan det går för långt. Jag svarade att det va han och hans generation som skapade det. Sen blev han tyst. Han är en arketyp. Han, och många fler, som röstat fram den nu sittande regeringen, skapat samhället och nu tycker att det är förjävligt. Han, och många fler, vill att vi, den kommande generationen ska lösa den skit de satt oss i. Jag vill inte känna att framtiden är mitt ansvar. Jag vill inte känna att när jag väl kommer upp i ansenlig ålder måste ta hand om alla problem som de före mig lämnat.
Jag vill känna mig trygg. Fan. Det värkar som om det är dags för mig att engagera mig i politiken så att mina barn inte tvingas till samma sak. Politik är djävulen. Inget gott verkar komma från den. Bara meningskiljaktgiheter. Jag brukar debatera med olika människor för att öva. Hitta på ett helt igenom korkat argument och köra på det. Det fungerar. Jag har gåvan att göra mig förstådd. Men inte viljan. "Varför ska jag?" brukar jag ofta fundera. Jag ser ingen framtid och därför bryr jag mig inte om den. Kanske måste jag bli kvitt min sjukdom först. Och sedan ta hand om de kommande generationerna. Kanske.