Göteborg

Vaknade sju i morse. trodde jag hade försovit mig, men icke.

Spelade klart Assassins Creed 2 som jag köpte i onsdags. Fan va gött. Duschade, packade och begav mig till göteborg. Bussresan va najs till Nyköping då en lätt retarderad kvinna slog sig ned brevid mig och påminnde om min dödlighet genom att konstant äta. Jag va hungrig redan innan jag gick på bussen, men när jag kom av va det extremt.

Så nu sitter jag i en förort till Göteborg, dricker öl och lyssnar till Popsicle.. Livet är en underlig dröm ibland.

tidtid

Länge sedan jag va moteverad nog att skriva. Medicinen fungerar, men knappt. Jag blir samtalad med från höger och vänster. Vet inte vad jag ska göra. Det är som att livet drar i mig. På både gott och ont. Jag har saker att göra nu, men ingen tid. Jag har tagit på mig förmycket igen. Måste göra folk besvikna igen.

Men allt är inte dåligt. Jag och bandet skriver världens bästa musik och jag skäms inte över att säga att jag mer än gärna lyssnar på den på väg till jobbet.
Den senaste EP.n är lagom lång att räcka från södra till tunnelbanan. Det är bra, för där finns det ingen täckning. Annars är det radio på morgonen. Morgonpasset i P3 gör min morgon värd. Transporten från solna till handen är kantad av skratt. Ja. Jag sitter och fnissar för migsjälv på pendeln. Lite sneda blickar är värt. Jag skulle tycka att det va trevligt om grannen breve skrattade spontant till radio som ingen annan hör. Det är härligt. Jag lever för skratt.

Och resten av livet?
Hälsa?
Jag har blivit smalare, sen större. Västen passar inte lika bra längre. Måste börja träna. Smalna av på ett sunt sätt. Nu när lediga veckan kommer behöver jag börja oroa mig för mat också. Vet inte när jag får äta.. Det är spännande. Att vara hungrig mer än mätt borde alla pröva. Men med kontroll. Passar man sig inte blir det lätt förmycket. Jag känner folk som inte klarade av att dra gränsen. De gick det inte bra för. Än så länge måste jag säga att jag har kontroll.

Kärlek?
Nej. Jag har inte hälsa nog att vara kär. Jag kan inte med tanke på mitt tillstånd. Först och främst måste jag bli frisk.

Arbete?
Jag är kvar. Vissa dagar vantrivs jag, vissa älskar jag det. Det är lite ge och ta. Ge leenden, ta skit.

Haha. Men i övrigt går det fint.

Som i en dröm.

Jag sitter och jobbar extra. Jag vet inte varför jag inte kan säga nej. Det skulle bli så mycket enklare om jag bara kunde berätta att jag inte har ork. Men nej. Jag jobbar.
Det har brunnit under kommunhuset och det är risk för gasläcka. Vi har hand om de som evakuerats. Det är skummt.
Jag är ensam och ensam.
Ensam och ensam.

Arbetsmakt.

Hur kommer det sig att gästerna värkar helt ovetande om det rådande rökförbutet?
Hur kommer det sig att gästerna blir helt förbluffade när man anger att den enda platsen de kan röka på är utomhus?
Jag förstår mig inte på dagens vuxna.
Jag förstår mig inte på dem.

En herre i baren sa åt mig att det är upp till mig och min generation att ta hand om övervakningssamhället, innan det går för långt. Jag svarade att det va han och hans generation som skapade det. Sen blev han tyst. Han är en arketyp. Han, och många fler, som röstat fram den nu sittande regeringen, skapat samhället och nu tycker att det är förjävligt. Han, och många fler, vill att vi, den kommande generationen ska lösa den skit de satt oss i. Jag vill inte känna att framtiden är mitt ansvar. Jag vill inte känna att när jag väl kommer upp i ansenlig ålder måste ta hand om alla problem som de före mig lämnat.
Jag vill känna mig trygg. Fan. Det värkar som om det är dags för mig att engagera mig i politiken så att mina barn inte tvingas till samma sak. Politik är djävulen. Inget gott verkar komma från den. Bara meningskiljaktgiheter. Jag brukar debatera med olika människor för att öva. Hitta på ett helt igenom korkat argument och köra på det. Det fungerar. Jag har gåvan att göra mig förstådd. Men inte viljan. "Varför ska jag?" brukar jag ofta fundera. Jag ser ingen framtid och därför bryr jag mig inte om den. Kanske måste jag bli kvitt min sjukdom först. Och sedan ta hand om de kommande generationerna. Kanske.

Shine the shiny light.

Jag tycker att det är underligt hur pass stor skillnad det är på mitt humör.
Men men. Inget att grubbla över. Tack vara medecin grubblas det otroligt lite. Det är bra. Höst är lika med serier. Just nu följs:

• Californication
• Psych
• The Office
• It's Always Sunny In Philadelphia
• Pusching Daisies
• Defying Gravity
• X-Files
• The Big Bang Theory
• Idol 2009
• Roast På Berns
• Little Brittain USA
• Färjan 3
• Merlin

Med reservation för uppdateringar.

Trong thời điểm

Så.
Tiden går. Om än lugnt och långsamt. Men den går. Målnen har en silverkant och jag vet att framtiden är ljus. Och ljud. Jag börjar komma igång med mina sidoprojekt. Utöver Eloise Kerr så kommer jag och Darth P spela. Det kommer bli audio/video på nya höjder. Framtiden kommer. kommer ta er med storm.

Söndag är bäst.

Jag är dåligt sällskap på fest nykter.
Det är ganska roligt tycker jag. Förmågan att få folk att vilja fly fältet är gudagiven. Gudomlig. Att få någon gå från treligt intresserad till lätt ångestdrabbat panikslagen är nog något av det roligaste man kan göra.

Jo. Passa på att kika in på http://flamesandfury.blogspot.com och se vad en av mina idoler skriver.